Varför ska man alltid ha dåligt samvete för något? Alltid är det nåt man känner att man borde göra eller inte göra... Och mammasamvetet är det som känns värst för tillfället...
Nu när jag jobbat en del och Fanny varit hos mormor eller farmor, eftersom Peter också jobbar, så går jag nästan konstant omkring och har dåligt samvete för att jag inte är hemma och själv tar hand om Fanny. Vissa dagar under den här perioden hinner jag knappt träffa henne - annat än om hon vaknar på natten och jag ger henne välling - men då är hon ju nästan fortfarande i sömnen.
Idag när jag är ledig ska vi fara på 30årsfest och därför lämna henne hos farmor idag också. Hon ska sova över där och imorgon jobbar jag 7-22 så då träffar jag inte henne förrän om 1,5 dygn... Kanske inte skulle ha anmält mig till festen...
Fast det finns ju också barn som börjar på dagis redan när dom är jättesmå och då är med nästintill okända människor hela dagarna - Fanny är ju iallafall med sin mormor eller farmor.
Nästa vecka kanske känns bättre för då har ju Peter semester och då behöver hon ju inte vara hos nån annan lika mycket. Fast Peter måste också få lite tid att vara ute och jobba på gården med allt som ska hinnas med... Och jag vill ju jobba!
Hur ska jag lösa den här ekvationen??? Finns det nån enkel lösning eller är det bara att acceptera att livet är som det är?
2 kommentarer:
Välkommen ombord. Nu sitter vi i samma båt. Känner samma sak nästan jämt jag också.
Inte för att jag har någon egen erfarenhet, men jag tror att det där dåliga samvetet finns hos alla mammor oavsett hur mycket/lite de kan vara med sina barn. Du verkar ju göra massor med roliga saker med lilltjejen & så tycker jag att det är suveränt att hon verkligen får lära känna och bli trygg med sin mormor och farmor. Se det som en fantastisk möjlighet istället!
Skicka en kommentar